Depression är en underlig sak

Varför hatar du mig så mycket det känns som om att jga har gjort något oförlåtligt men vad ja minns gjorde jag aldrig något fel. Om jag jag gjorde fel så ångara jag det fast jga vill inte ge mig skulden de är trots allt du som är helt dum i huvet.
Vems fel är det egentligen du är så underbar det kan inte vara du det fårinte vara du snälla säg att det inte är du snälla.
Jag trodde inte att det gick att känna så här varje gång jag hört nån säga " allt känns å jobbigt jag kan inte henne/honom ur mina tankar". men nu förstår jag hur dte är det känns osm om allt försvunnit ur mig jag är ett skal och det som fanns i mig som värmde mig var du och nu har du gått iväg.
Om jag kunde skulle jag springa till dig även fast det tog mig en evighet så vill jag till dig.
Jag vill gärna fortsätta skriva frågor utan svar.
Jag kna inte tänka för då finns du där.
Jag kan inte känna för då kommer gråten.
Jag kan inte se för då är ditt leende i vägen.
Jag kan inte drömma för då lovar du mig världen.

Jag har förlorat dig och så är det bara.
Men jag kommer söka dig och du kommer alltid finnas i dne där drömmen du skapa för en lång tid sen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0