En lite ovanlig känsla

Idag har på något sätt varit en underlig dag?
Jag väcktes tidigt på morgonen (typ 11 men FFS de e helg)av fiya som ringde och ville bjuda mig till att käka pizza hos henne med allihop senare. Självklart tackade jag ja som vanligt orka va hemma med mina föräldrar som verkar gå igenom klimakteriet båda två...
Men men skitsamma Thats LIfe and its sucks ass: P
Men grejen hos fiya var inte förrän typ vid fyra tiden så vad gjorde jag hela dan... spela final fantasy 7(jag vet är en smärta att se på grafiken men skitsamma den som en ful bok med en underbar berättelse).
Och då dog en av huvudrollerna i spelet det va hemskt...de här va liksom tjejen som hvuvudrollen skulle bli ihop med och bli lycklig och liksom leva sitt liv med och vara en glad man i resten av sina dagar med sina barn och barnbarn men hon dog bara så där helt plötsligt. Hon var borta och det fanns inget som ha kunde göra för att få tillbaka henne och då kände jag liksom den här smärtan i mitt bröst som om jag visualiserat hur det skulle kännas att förlora den man älskar framför en bara sådär.
Jag tänkte hur det skulle vara att förlora dig och det var nog det som gjorde så ont .
Det andra jag kom att tänka på var den där hemska agen när du mina allra bästa vän grät i mina armar det var då den stunden som jag visste att gud finns inte alla mina år när jag växt upp så har jag fått höra samma sak om och om igen gud är nådig, gud är barmhärtig, Gud är förlåtande ...
Men just då när mina armar var runt och du släppte loss dina känslor så förstod om han funnits skulle det här inte hända dig.
Allt var i mitt huvud resten av dagen hemma hos fiya jga kanske verkade som den gamla vanliga chanch som skämtar och får alla att skratta men den tanken vandrade i mitt huvud och en ovanlig fråga vad är smärta riktig smärta tanken drev runt i mig och jag kom till ett svar när jag kom hem: Riktig smärta är inte sån som skapas med vapen emot din kropp det kan den inte vara eftersom den går bort. Den riktiga smärtan är den som tar din själ som inte går att läka som att förlora en vän, en kärlek eller en mor.

"Jag ser dig men du hör mig inte,
Du hör mig men ser mig inte"
Jag hoppas att du öppnar dina ögon snart för min tro börjar svikta.

Jag vill inte förlora dig.


Kommentarer
Postat av: Sara

Naaaaw, vad fint du skrivit chanchie :)

2007-02-04 @ 12:35:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0