La Vie

Jag har tröttnat ordentligt nu kommer orden som jag inte vågat skriva eller säga under en så lång tid. Nu kommer Sanningen


Du har drivit mig till att skriva det här på min blogg och det är inte för att jag är feg utan det är för att du alltid smiter undan, eller för att något alltid ska komma mellan när jag försöker berätta sanningen eftersom jag inte längre orkar gå runt med det här, ingen ska behöva gå runt med något som det här i sig. Jag tänker inte säga förlåt jag har förklarat mig väll nog i det här inlägget.




Är du redo för sanningen?




Te amo
Oremo Aishteru
Je t'aime
Ich liebe dich
Eu te amo
Ik houd van u
Jag älskar dig




All den här tiden som jag mått dåligt alla tårar som jag skrivit om allt som har med min sorg att göra..
Är pågrund av dig och att jag älskar dig alldeles för mycket.

Allt det underbara jag skrev om alla underbara minnen.
Är tack vare att jag älskar dig på tok för mycket.

Förstår du inte att jag älskat dig hela tiden? Att jag faktiskt har känt så här längre än du tror? Att den 19:e september inte enbart var dagen som vår vänskap började utan även dagen som jag började älska dig mer och mer. Jag ångrar ingenting och jag tänker inte ångra faktumet att jag skriver ner dom här orden jag tänker inte ångra faktumet att jag älskar dig eftersom det här känns helt rätt och ingenting i den här världen kan få mig att ångra mig eftersom du gav mig gåvan att älska på riktigt och att känna kärlek på riktigt.


Kom bara ihåg det här när du grubblar över hur du ska konfrontera det här och lära dig att leva med det om du fortfarande vill att jag ska vara en del av ditt liv.

Om inte. Så får jag väll leta efter någon annan att bära andra halvan till min sol.
 Eftersom du i sånna fall tydligen var fel person