La Vie

Jag vet jag sa att jag aldrig mer skulle skriva inlägg men Jag behöver fan det här bloggande har vart mitt sätt att uttrycka det jag känner. Samtidigt som jag låter mina nära och kära veta vad som är fel med mig. Även fast jag kanske inte säger det i person för i vissa fall så skäms jag.

För att citera Hanna.

"Varför händer den här skiten dig?"

Det är ju helt sjukt! Samma sak om igen varför kan jag inte bara försöka hitta en kille som är bög, som gillar mig och som inte kommer ta tillbaka det eller skylla på att dom är fulla för att få kyssa mig och säga att dom gillar mig. När det är det jag är svagast emot. Asså seriöst det är helt sjukt! Varför ska sånt här hända mig. Ska jag behöva gå till kuratorn igen och säga "Hej asså du minns säkert mig från innan sommarn. Minns du jag va kär i min bästa kompis som råkar vara straight det är så att nu är jag kär i en annan bästa kompis som är straight!"
Ja vilken jävla lycka! Hon tänker säkert inte i bakhuvet vilken jävla jubel idiot! Hanna de hjälpte faktiskt att få prata med dig även fast du inte sa så mycket men tro mig faktumet att du kunde vara tyst och lyssna på allt jag hade att säga var tillräckligt även fast jag kanske inte sa så mycket. Jag kan inte få dig ur mitt huvud hela den här dan har vart så jävla jobbig jag har börjat gråta två gånger helt utan annledning tro inte att de va för en kille utan de va nog mest bara för att det känns som att jag bär på hela världen med mina armar! Det här är så mycket annorlundare än det som hände med den andra killen och...

Ja för er som läst min blogg och inte fattat vinken så är jag Homo. VIlle bara få de sagt jag orkar inte hålla på skriva den människan hela tiden för att inte säga han eller honom. I´m here, I´m queer get used to it!

Var va jag.... Juste! Det här absolut inte samma sak varför? Eftersom du faktiskt var min bästa vän när jag började gilla dig inte som med strutsen(alla vet vem det är nu men jag orkar bara inte skriva "den andra" hela tiden) han låtsades jag va kompis med för att jag gillade honom. Men du var redan en viktig person i mitt liv när jag blev så här dum och cp i skallen. Du konfronterade mig till och med om det här och jag berättade sanningen för dig. Jag borde vara så över det här men det är svårare än man tror. Jag vill fortfarande att allt vi planerat ska hända jag vill inte ha med nån annan till mitt hemland än dig och det är för att du var som bror för mig ända tills du blev en kärlek nåt jag ångrar så bittert. Men om jag var tvungen att gå igenom allt det där igen för att behålla dig i mitt liv. Så skulle jag glädjeligen göra det.


Jag vill bara gå vidare i mitt liv och kunna ha dig i mitt liv så som jag hade dig förr som min adopterade brorsa som jag nästan älskar mer än mina riktiga bröder. varför ska mitt hjärta spela med mig på det här sättet.

I bättre tider kunde du ha vart min bästa vän men jag är för dum för att lyckas vara så lycklig.

Ska nästa Kapitel i mitt liv vara mer olycklig än min förra? Ska jag behöva vara utan Kärlek i år igen.